Både godmanskap och förvaltarskap kan över tid förändras, dels från det ena ställföreträdarskapet till det andra och dels när det gäller omfattningen av det pågående uppdraget.

Då ett förvaltarskap till sin karaktär är en ingripande åtgärd i en persons liv bör det inte pågå längre än vad som är absolut nödvändigt. Med anledning av detta gör överförmyn­daren enligt lag varje år en omprövning av alla förvaltarskap. Som en del i omprövningen begär överförmyndaren in ett yttrande från förvaltaren. Man tittar på om det kan förändras i sin omfattning alternativt övergå i ett godmanskap eller helt kan upphöra.

Om förvaltaren i denna omprövningsprocess inkommer med uppgifter till överförmyn­daren om att förordnandet eventuellt skulle kunna upphöra sker en överläggning mellan förvaltaren och överförmyndaren. Om man då kommer fram till att förvaltar­skapet bör upphöra lämnas en ansökan om detta in till tingsrätten. I annat fall löper ställföreträdar­skapet vidare. Det är tingsrätten som slutligen bestämmer om ett förvaltarskap ska upphöra.

Socialtjänsten och sjukvården är skyldiga att anmäla till överförmyndaren om de anser att någon inte längre bör ha förvaltare.