Som god man eller förvaltare hjälper du personer som har svårt att själva ta vara på sina rättig­heter eller sköta sin ekonomi. Det är ett viktigt och ansvars­fullt uppdrag som skapar en trygghet och stabilitet i vardagen för människor med hjälpbehov.

Många människor i vårt samhälle klarar av olika anledningar inte av att sköta sin ekonomi eller ta vara på sina rättig­heter och personliga intressen. Det kan bero på sjukdom, ålder­dom, funktions­hinder, miss­bruk eller psykiska problem. En del får naturligtvis hjälp av sina anhöriga, men det är inte alltid dessa möjligheter räcker till.

Det finns också personer som inte har några nära anhöriga. Den fråga som då blir aktuell är om det behöver förordnas en ställföreträdare, alltså god man eller förvaltare. En person som har god man eller förvaltare kallas huvudman.

En grundläggande förutsättning

För att kunna få hjälp av en god man eller förvaltare är att svårigheterna orsakas av något av följande:

• Sjukdom
• Psykisk störning
• Försvagat hälsotillstånd
• Något liknande förhållande

Sjukdomar som kan ligga till grund för godmanskap är till exempel Alzheimers sjukdom, demens eller liknande sjukdom som allvarligt påverkar kognitiv och beslutsfattande förmåga.

Psykisk störning kan handla om schizofreni, bipolaritet, ADHD, allvarlig depression eller att man är på autismspektrumet. Vid psykisk störning är det ofta en kombination av svårigheter som totalt sett påverkar den beslutsfattande förmågan, som gör att det finns skäl för godmanskap.

Försvagat hälsotillstånd kan handla om ålderdom eller ålderssjukdomar, som gör att man inte klarar av att hantera räkningar och myndighetskontakter.

Liknande förhållanden kan till exempel vara missbruk av olika slag.

Vikten för ett samband

Det är viktigt att det finns ett samband mellan hälsotillstånd och hjälpbehov och att hjälpbehovet består av sådana uppgifter som ingår i ett godmanskap.

Det måste vara på grund av sjukdomen eller hälso­till­ståndet som individen behöver denna hjälp. Det är med andra ord viktigt att det finns ett tydligt samband mellan hälsotillståndet och behovet, samt att hjälpbehovet faktiskt rör sig om sådana uppgifter som ingår i ett godmanskap.

Det innebär att om man är sjuk, men ändå klarar av att betala sina räkningar och ha kontakt med myndigheter, så finns inte skäl för godmanskap.

Få hjälp på ett mindre ingripande sätt

Godmanskap utgår ifrån principen om minsta ingripande åtgärd. Det är en integritetsprincip som syftar till att värna om människors privatliv, som till exempel ekonomi. Detta beror på att om man kan få hjälp på ett mindre ingripande sätt utses ingen ställföreträdare. Hjälpen kanske istället kan tillgodoses genom anhöriga, fullmakt, kommunens sociala verksamhet eller genom vårdpersonal.

Insatsen anses integritets­kränkande på grund av att det dels ger en god man insyn i en persons hela liv, ekonomi och behov. Det medför även att överförmyndaren också får insyn i individens liv. För anhöriga som är gode män kan det även kännas kränkande och ingripande att överförmyndaren har tillsyn över denne.

Samtyckeskrav

För att ett godmanskap ska bli aktuellt krävs att den enskilde samtycker till att få godmanskap anordnat. Samtycket är nödvändigt löpande för att förutsättningar för godmanskap ska fungera. Det betyder att om en huvudman fått god man, men inte kan samarbeta, finns inte längre samtycke till godmanskapet.

Det finns förutsättningar för godmanskap utan samtycke, men det kräver att den enskilde "inte förstår vad saken gäller". Det är förenat med att individen till exempel har en demenssjukdom och inte har förmågan att samtycka eller förstå vad den samtycker till. För ett anordnande utan samtycke krävs därför en medicinsk bedömning eller likvärdig utredning.